Du klarar mer än du tror – men inte ensam

Anders Hytter Författare

Reflektioner om gränssättning, ansvar och varför du inte ska behöva vara stark ensam. För dig som leder – och längtar efter att släppa taget ibland.

När du sitter kvar ensam med allt

Du sitter där igen – ensam kvar efter mötet. Någon har rest sig snabbt, en annan glömde att följa upp det där beslutet. Listan på uppgifter växer. Förväntningarna likaså. Och ingen frågar hur du har det.

Kanske är det så här oftare än du vill erkänna. Kanske har både du och din omgivning vant er vid det. Att du är den som tar i, kliver fram, löser saker. Den som de andra vet att de kan lita på. Att din roll helt enkelt har blivit att vara den som vet vad som ska göras, och som också gör det.

Det är inget fel i det. Du har det i dig – du är både kapabel, driven och självgående. Det är egenskaper som tagit dig långt.

Men det är också egenskaper som kan bli en fälla. För när du alltid är den som fixar, händer det något med dynamiken. Andra börjar luta sig tillbaka. Inte nödvändigtvis för att de vill slippa, men för att det blir bekvämare så. Eftersom du fixar och löser det behöver ju de inte engagera sig.

Och med tiden riskerar du att stå där ensam, inte bara med uppgifterna, utan också med ansvaret. Omgiven av människor som dels inte längre känner sig riktigt behövda, men inte heller ser vilken börda du bär på.

Du märker det inte bara på att du slutat be om hjälp. Ingen annan erbjuder sig längre att hjälpa till. Din kalender fylls av sådant du inte ens valt och du bär nu på ett ansvar som inte längre känns rimligt. Man skulle kunna likna det vid en slags tunnelseende. Du blir så fokuserad på att uppgiften ska lösas att du tappar bort insikten att det kanske inte ska vara ditt ansvar. Eventuellt också att andra inte bara skulle kunna hjälpa till, utan även göra det bättre än dig.

Det som en gång var din styrka kan bli din börda – om du väljer att aldrig stanna upp och utvärdera situationen.

Att vara hållbar som chef handlar inte bara om att kunna leverera. Det handlar också om att kunna ta emot. Att kunna luta sig mot andra, inte bara vara den som bär. Att kunna säga: ”Jag behöver hjälp.”

Du klarar mycket. Men ensam är du inte hållbar.

Tre sätt att börja välja annorlunda

Att be om hjälp, att sätta gränser, att avstå från att kliva fram – det kan kännas ovant. Särskilt om du är van att bli uppskattad för din initiativförmåga.

Men det är inte ett tecken på svaghet. Det är ett tecken på självinsikt. På att du börjat se att hållbarhet inte skapas av att klara allt – utan av att välja vad du ska bära på och ta ansvar för.

Här är tre sätt att börja välja annorlunda – utan att sluta vara den du är:

1. Sätt ett mikrostopp i vardagen 

Det börjar ofta med ett ja. Ett snabbt svar, en reflex. Någon ber dig ta ett extra möte, följa upp en punkt, kliva in i ett sammanhang du egentligen inte äger. Och du säger ja, för det är vad du alltid gjort. Du hinner inte tänka.

Vad du kan försöka göra är att börja med att skapa ett mikrostopp. En andningspaus, en inre fråga.

Innan du svarar: Stanna upp. Andas. Fråga dig själv: Är det verkligen jag som ska ta det här?

• Kan någon annan ta första steget?
• Vems uppgift är det - egentligen?
• Kan det vänta?

OBS! Tanken är inte att du alltid ska säga nej. Men när du ger dig själv det där ögonblicket, ökar chansen att det ja eller nej du säger är medvetet istället för att landa i ett slentrianmässigt ”ja”.

Det är också ett sätt att börja visa omvärlden att du inte alltid är tillgänglig, och inte alltid heller bör vara det.

2. Byt ut “Jag fixar det” mot “Hur kan vi lösa det"

Språk skapar verklighet. Och hur du uttrycker dig påverkar både hur andra uppfattar dig, och hur de uppfattar sitt eget ansvar.

När du säger ”Jag fixar det” signalerar du att du äger problemet – och lösningen. Det är bekvämt för andra. Men det riskerar att låsa fast dig i rollen som ensam problemlösare.

Testa istället: ”Hur kan vi lösa det här?”

Det kanske låter enkelt, men det förändrar verkligen dynamiken. Plötsligt handlar det inte längre om att du ska leverera. Det handlar om ett gemensamt ansvar. Och du bjuder in till delaktighet.

Det handlar inte om att släppa taget om ditt ansvar, utan om att skapa förutsättningar för att andra också tar sitt.

3. Skapa utrymme för stöd

Återhämtning, reflektion, kollegiala samtal – vi vet alla att det behövs. Men, även om det står högt upp på listan tenderar det ändå till att bli nedprioriterat när vardagsverkligheten sköljer över en. Då är det lätt att tänka att “när det lugnar ner sig ska jag ta tag i det där…”

Men det lugnar sig sällan. Och om det gör det, är du oftast redan för trött för att ta initiativet.

Så, gör inte återhämtning och stöd till något som “jag ska ta tag i när jag hinner”. Schemalägg det. Lägg in tid för reflektion. Boka en återkommande lunch med en kollega du kan prata öppet med. Sätt av en kvart i veckan där du skriver ner vad du behöver.

Det är vanligt att tänka att ”jag måste hitta tid”. Tyvärr fungerar det oftast mycket dåligt, framför allt om du är en person som har lätt att säga ja när du blir tillfrågad. Du måste själv skapa den, tiden för din egen återhämtning och reflektion.

Det är ett uttryck för ansvar – inte bekvämlighet. Du bär redan på mycket ansvar. Men du behöver också hitta det som bär dig.

Och du själv då?

Vilka små steg skulle kunna hjälpa dig att inte fastna i rollen att vara som den som alltid bär?

• Finns det något du skulle kunna släppa, utan att tappa förtroendet?
• Finns det en kollega du skulle kunna be om stöd, utan att det förminskar dig?
• Finns det ett litet “nej” du skulle kunna säga – som egentligen är ett stort “ja” till dig själv?

Du behöver inte göra hela omställningen idag. Men du kan börja med att släppa taget om ett enda "jag fixar det" och ersätta det med en fråga, en paus, eller en öppning mot någon annan.

Du är stark. Men du ska inte behöva vara det hela tiden, ensam.

/A

I nästa inlägg reflekterar jag kring ledarskapets dubbla lojaliteter – och hur du kan hantera dem utan att gå vilse i dig själv.

👉 Att orka fortsätta – också när ingen ser

Vill du ha fler övningar på samma tema?

👉 Mikrokursen Att vara hållbar inifrån - Psykologisk styrka i ledarskapet Den ger dig utrymme att utforska just det: hur du kan vara stark som chef utan att vara ensam i allt.

- - - - - - -

Kategorier: : Hållbart ledarskap